Det är en fin ceremoni, särskilt som dopbarnets storasyster hade tagit på sig att vara Skyddsängel, med flortunn cape och allt. Och det var trevligt med släkten och smörgåstårtorna och kaffet och alltihop.
Däremot blev jag ännu mer säker på att mina eventuella framtida barn inte kommer att få huvudena doppade i dopfunten. (Om inte min eventuella framtida partner argumenterar väldigt bra, alternativt gråter, för att få sin vilja igenom i frågan.)
Det var väldigt mycket prat om Gud, och om hur han bär en, går bredvid en, accepterar en, tar upp en i sin cirkel och allt vad det var. Trosbekännelser och böner och psalmer och Jesus.
Jag tänker mig möjligen en liten trädgårdsfest eller så, för mina eventuella framtida barn. Så får de döpa sig senare om de absolut vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar