Visar inlägg med etikett sidvändare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sidvändare. Visa alla inlägg

onsdag 4 mars 2009

Dagens kultur

Mediateorin med Clas inleddes idag med en bit ur filmen True Stories av David Byrne. Jag måste köpa den. Om så bara för scenen där större delen av en bar avlöser varandra framför mikrofonen till Talking Heads, (tror jag att det var). Riktigt snygg film, tycker jag som dessutom har en ganska hög tröskel för vad jag orkar se i filmväg.


För övrigt, Until I Find You av John Irving. Jag saknar ord, och då är det åtminstone fjärde gången jag läser den nu. Det är en bok som bara blir bättre av att läsa den igen, särskilt som första delen ger mer när man vet hur det egentligen ligger till. Vad jag älskar Jack Burns.


Bara scenen när Jack som fyraåring är i Amsterdam med sin mamma, tatueraren Alice. Och han hittar marijuana i byrålådan på hotellet. Och byter ut höet i julkrubban så att Baby Jesus rests on a bed of pot. Och typ alla andra scener. John Irving är en helt fantastisk man.


Ska han inte ge ut något nytt snart?

fredag 12 december 2008

Sträckläsning

Jag läste ut en bok på en dag. Jag gör inte det så ofta när jag inte är ledig, men det gick inte att låta bli. Jag kunde inte sova utan att läsa ut den. "Den trettonde historien" hette den, skriven av Diane Setterfield. 

"Den trettonde historien" är en sån där härlig mysbok. En sån där med ett puttrigt, obehagligt mysterium, gamla förfallande hus, stora ödsliga trädgårdar och en gåta som man inte förstår förrän på slutet när man tänker "men ååååh!" eftersom det funnits ledtrådar hela vägen. Som man ser efteråt. Många referenser till litteratur, särskilt Jane Eyre, Svindlande Höjder och liknande.

Handlingen i stora drag då. Margaret Lea jobbar i ett antikvariat med sin pappa, och plötsligt får hon ett brev där hon erbjuds att skriva Vida Winters biografi. Vida är en riktig bestsellerförfattare, som har egenheten att hon alltid ljuger för journalister. Nu vill hon berätta sanningen. Margaret åker ut till hennes stora ägor och får höra berättelsen om Angelfield och de två märkliga tvillingarna Adeline och Emmeline. Den börjar märkligt och blir bara hemskare, men långsamt. Utan att märka det sitter man fast och kan inte sova förrän man läst klart. 

Jag tyckte att sista sidan var lite too much, men det var en sjujäkla sidvändare det där.