Jag läste ut en bok på en dag. Jag gör inte det så ofta när jag inte är ledig, men det gick inte att låta bli. Jag kunde inte sova utan att läsa ut den. "Den trettonde historien" hette den, skriven av Diane Setterfield.
"Den trettonde historien" är en sån där härlig mysbok. En sån där med ett puttrigt, obehagligt mysterium, gamla förfallande hus, stora ödsliga trädgårdar och en gåta som man inte förstår förrän på slutet när man tänker "men ååååh!" eftersom det funnits ledtrådar hela vägen. Som man ser efteråt. Många referenser till litteratur, särskilt Jane Eyre, Svindlande Höjder och liknande.
Handlingen i stora drag då. Margaret Lea jobbar i ett antikvariat med sin pappa, och plötsligt får hon ett brev där hon erbjuds att skriva Vida Winters biografi. Vida är en riktig bestsellerförfattare, som har egenheten att hon alltid ljuger för journalister. Nu vill hon berätta sanningen. Margaret åker ut till hennes stora ägor och får höra berättelsen om Angelfield och de två märkliga tvillingarna Adeline och Emmeline. Den börjar märkligt och blir bara hemskare, men långsamt. Utan att märka det sitter man fast och kan inte sova förrän man läst klart.
Jag tyckte att sista sidan var lite too much, men det var en sjujäkla sidvändare det där.
