Veckans...

...Modeord: 

hygienfaktor, i betydelsen "en sak som har blivit självklar inom en viss bransch"

generisk

...Endorfinkick: De Tre Musketörerna på Stadsteatern

...Besvikelse: Att det inte var Max Cederholm som höll i dagens lektion i Affärs- och Reklamstrategi.

...Märkligaste: Föreläsaren vi hade som hela tiden refererade till Tysken, som i "Tysken tycker att...", "Tysken vill ju inte veta av sånt...", och som härmade sina gamla kunder på engelska med tysk accent.

...Hoppsan: Att jag just råkade komma med i Utsmyckningsgruppen till Berghsbaren. Imorrn ska vi shoppa för 3000 spänn. Hejsan hoppsan.

...Ja men dåså: När Björn rev av hela vår, (helt orepeterade), presentation och jag stod bredvid och log som ett pucko.

...Leo säger vad han känner efter 45 minuters lektion: "Alla de här pyramiderna och grejerna... Och allt som kommer ut av det är meningen 'at your service'? Det känns ju rätt fånigt."

De Tre Musketörerna

Börjar det grå vädret ta ut sin rätt? Känner du dig lite nedstämd utan att riktigt veta varför? Längtar du efter lite skratt, glitter och häftig musik?

Gå och se De Tre Musketörerna på Stadsteatern! Och boka biljetter snart för den lär bli slutsåld snabbt... En helt underbar pjäs! Lite mer än halva min klass var och såg genrepet, och alla bara lyste efteråt. Precis vad vi behövde efter ett par tunga veckor.

Musketörerna är rockstjärnor, (Fares Fares är för övrigt fantastisk i sina randiga tajta byxor och sitt långa mörka hår), kungen Louis är en sparvliknande, extraordinär bög, Buckingham har illgul kilt och sjunger God Save the Queen... Det är genialt! 

Och stående ovationer efteråt är ju inget som händer varje gång man är på teater, så det var inte bara vi som gillade det. Jag är fortfarande lite upprymd känner jag.

Berghs Bar Extraordinaire

Nu nästa vecka är det dags för min klass, i samarbete med reklamtvåorna och MK, att anordna Berghs Bar. Vi i RAC-ettan hade ganska långt gångna planer på en så kallad Sunkrunda, med öl på Dovas och efterfest på Chaplins. Det tyckte vi skulle vara roligt. Det tyckte ingen annan.

Nu blev det istället motsatsen till det; Mad Men-tema. (Det är nästan lite pinsamt, en reklamskola kör tema "den coola 50-tals reklamarserien". Men inte helt oväntat.) Nåväl, kolla:

Jazzband har vi också. Jag är ju egentligen sån att jag verkligen älskar att klä ut mig, men det blir ju lite snårigt nu. Ska man ha ombyte i skåpet, till exempel mina fina Whyredskor? För jag kommer dö, och bli ganska grinig, om jag ska vingla omkring med dem hela dagen. Och kommer det vara någon mer än jag och fyra personer i MK som är uppklädda? (Den säger sig själv. Nej.)

Jag tittade på lite bilder från Mad Men på google. Goddamn. Men det är ju fint med pojkar i kostym, det är det ju.

Sen har jag börjat ladda ner två avsnitt av serien, den kan ju vara bra, vad vet jag. Jag är hur som helst mycket ambivalent till det hela.

Scarf och liten kofta alltså. Check.

Ibland

Ibland vet man inte riktigt vad man ska säga, och man inser att man kanske inte borde ha dragit sådär tidigt igår, i alla fall inte utan att kolla läget ordentligt. 

Ibland önskar man att man kunde slå nån på käften för nån annans räkning också.

Hej, droppen som fick bägaren att rinna över

Ice ice baby

Jag, Mickan och Fanny hittade en av de bästa saker man kan hitta när vi var på ute och gick.
En ISBACKE! Det var bara hem och hämta täckbyxor och plastpåsar och kasta sig ner. Fanny körde sälen, på mage med armarna upp längs sidorna. När jag provade skrattade jag så att jag höll på att glida in i ett träd.

Ett solklart tips för andra som har haft en stressig vecka. Om ni är sugna men inte hittar en egen isbacke kan ni ringa så förklarar jag var min ligger.

Veckan som gick

Det här har varit en jättestressig vecka. Vi hade en radioteaterföreställning i torsdags, och skulle redovisa ett pr-projekt igår. Jag var vid två-tre tillfällen i torsdags tvungen att stresshantera genom att läsa i ett trångt hörn för att koppla bort alltihop en stund. Det var skönt att komma iväg en stund och träffa sin syster då och hennes superglada bebis:

F med en riktig toppenmin.

Living Word.

På kvällen på torsdagen var det föreställning, och jag måste säga att alla pjäserna var superfina! En riktig humörhöjare var det. Efteråt gick vi till Chaplins med några från Grafisk Design. Det finaste var när Anders sjöng Rebel Rebel. 

Min outfit var så att säga Chaplinsanpassad.

Jag vet inte riktigt hur hon gjorde det, men Emerentia lyckades övertala mig och Arvid att hänga med henne till Spy Bar. Sen sov jag över i hennes aslyxiga söder-lägenhet. När jag vaknade visste jag inte var jag var nånstans, men det gjorde ingenting. På morgonen promenerade vi till skolan i solglasögon och vårsol, det vill säga, man kände hur solen värmde. 

Emerentia handleder i fiffelkonst, med Stockholms fina skyline i bakgrunden.

Need I say more.

Vi firar att jag fick jobbet

Och hur fira detta bättre än genom ett tossigt filmklipp? 

Carmen Miranda i århundradets crazy hat. Enjoy! 

För den som längtar efter sommaren

Jag kan starkt rekommendera Sommarboken av Tove Jansson.

Det är inte en barnbok.

Att en så liten bok, med kapitel som är som små noveller, kan ge så glasklara bilder är makalöst. Man känner doften av skärgården, gräset vaja under handen och hör gagelhönsen gagla i sin vilda kärleksdans.

Barndomen och ålderdomen ställs mot varandra i en ibland omöjlig men oftast härlig, om än inte harmonisk, vänskap. I bakgrunden arbetar en pappa vid sitt skrivbord, omedveten om de små äventyren på ön.

Och ja, Tove är en av mina största idoler. Men den här boken är verkligen fin.

Valentin-vandalism

Vid tvåtiden i natt såg tunnelbanan ut lite som en smekmånadssvit.

Små rektanglar av plexiglas. De fanns i säkert hundra färger och var någon typ av produktprov. Jag byggde städer och hav med dem. Gjorde långa domino-ormar i skiftande färger och lät dem andlöst falla. Jag täckte hela parketten. Det var helt okej. Och jag gjorde det aldrig ensam. Bredvid mig, också på golvet, satt hon. Hjälpte mig med de långa ormarna, tyckte att mina hus var fina, föreslog att vi skulle ha gröna bitar med i havet.

På somrarna badade vi i den stora bassängen. Hon hade mig alltid inom synhåll, även om jag bara var på soldäcket. Vi räddade bin och skalbaggar som hade trillat i, ibland med blad och ibland med den långa håven. De fick torka i solen sen. Det var viktigt att vara försiktig så att vingarna och benen klarade sig. Om jag ville fick jag plocka av kronbladen från de härliga nyponrosorna som växte längsmed bassängen och släppa dem i vattnet eftersom jag tyckte att det var vackert.

På kvällarna fick jag välja decilitermått, tillbringare och skålar i skåpen i köket, och ha dem i badkaret. Vi hade inget hemma och jag älskade att bada, så jag fick göra det varje gång jag var där. Hon hade ofta badskum eller badkulor, och hon satt alltid på en pall vid badkarskanten och höll i tillbringarna och måtten medan jag öste vatten mellan dem. Svepte in mig i ett enormt badlakan efteråt och kammade mitt hår.

Efteråt fick jag välja bland de många underbara bilderböckerna. Solägget, Tant Brun Tant Grön och Tant Gredelin, Petter och Lotta, Putte i Blåbärsskogen, Sagan om den lilla hinden, Resan till landet Längesedan… Och så läste hon för mig vid köksbordet medan han skalade äpplen och skar dem i klyftor åt oss.

Hon brukade alltid stoppa om mig, och jag fick sova i de vackra lakanen med rosor för hon visste att jag tyckte om dem. På vintern hade jag ett duntäcke som var det tjockaste jag någonsin sett. Hon satt alltid på sängkanten en stund och pratade med mig, och om jag skulle bli rädd fick jag väcka henne sa hon. Men det fanns aldrig någonting att vara rädd för.

Sov gott farmor.

Inte Max den här gången

Hur Björn öppnade sin grupps redovisning:

"Ja! Då har vi haft rast! Vissa har nu lite kaffe på väg till urinblåsan, andra har tömt sina..." Då är man ju ganska avslappnad.

Och igår var jag på Café Opera. Det var förmodligen det absolut största antiklimax jag har varit med om. Eller nej, det var det ju inte. Men det var ganska tråkigt. Och en öl kostade typ åttahundra kronor. Eller nej, det gjorde den inte. Men ändå. Jag har en bild därifrån:

Bettan och Malin framför en av de bilder som utgjorde själva tilldragelsen.

Det var nån slags modegrej, typ.

Sen blev jag övertalad att följa med till TGI. Och det var tur att jag gick, för de hade HELIUMBALLONGER! Och Johanna, som jag, bland andra, var där med, lyckades fixa en hel hop. (Hon gick och sa till en av servitriserna att jag fyllde år.) 

Johanna med ballongerna i fråga.

Sen sög vi i oss helium och sa fåniga saker tills nästan alla ballongerna var slut. Jag hittade en, visset halvsvävande, i hallen imorse. Och jag hann till och med ta sista tunnelbanan hem. Inte illa, om jag får säga det själv.

Allt som allt en bra kväll.

Jag tycker om band men INTE DÄR JAG BOR

Nu har det gått för långt. Grannen ovanför håller inte på med Singstar. Jag misstänker istället att det är någon typ av bandverksamhet som pågår där uppe. 

Egentligen är det inte själva det evigt upprepade gitarrplonket som stör mig. Ej heller det falska, flerstämmiga sjungandet, som avbryts abrupt för att sedan börja om. Och om och om igen. Nej. Det är det rytmiska stampandet i golvet som är en smula irriterande när det pågår klockan elva på kvällen och aldrig slutar. 

Jag komponerade, i huvudet bör väl tilläggas, flera arga lappar att sätta upp i porten som jag inte delar med resten av huset. Jag måste i så fall göra det nattetid så att ingen ser mig, eftersom jag officiellt inte bor där.

"Jag uppskattar verkligen band", ska det stå. "Men, jag uppskattar inte när band håller på och HÅLLER TAKTEN TILL SITT JÄVLA FALSKA SKRÅLANDE MED FÖTTERNA I ANDRA MÄNNISKORS TAK OCH SÄRSKILT INTE NÄR DE BORDE SOVIT FÖR LÄNGE SEN!"

Inlägg nummer 101

Idag hade vi en rätt flummig övning på Affärs och Reklamstrategin. Vi skulle positionera och ompositionera olika varumärken i grupper. På en timme. 

Min grupp fick IFK Göteborg, de andra grupperna fick Saab, Fjällräven och Skandia. Det hela visade sig vara ganska svårt och redovisningarna blev som en lång övning i ordbajseri. Fast på ett hyfsat givande sätt. 

Okej. Den verkliga orsaken till att jag är besviken är naturligtvis att det hela innebar mycket färre roliga anekdoter från Max. ("Fjällröven" var ju i och för sig lite roligt.)

Dagens shoppingtips förresten. Latte, förslagsvis en ganska stark från Espresso House, med vispgrädde. Så snuskigt. Så fint.

Och så firar vi att jag har kladdat ihop över hundra inlägg:

Det är en tuff dag idag

Idag var jag på Pizza Hut med några från klassen. Vi firade att vi hade långlunch och skrattade åt längdfrågor och indiska filminspelningar. Jag är fortfarande så mätt att jag har svårt att sitta stilla på stolen. Sen tog vi tuffa bilder på trappan vid hötorget, i vad som kändes precis som vårsol. 

Nu har jag reklamstretegi igen. Max ritade precis en något på tavlan och sa: Här har vi då något som jag antar att det flesta av er har hemma. Vad det var? En piska förstås. 

Jag sov över åtta timmar i natt, vilket var himmelskt bara det. Allt som allt är det en mycket tuff dag hittills! 

Jag avslutar med ett upplyftande Max-citat och hoppas på att han kommer på Emerentias omtalade fest:

"Om ni har en psykopat som chef så kommer han att piska er och piska er tills ni inte kan resa er längre. Och när han står där över er med piskan och ser att ni inte kan resa er upp igen; då! Sparkar han ut er. Och tar in en ny. Men sen finns det såna som lyckas stå kvar. Och de blir alltid partners i företaget."

Tufft.

Mer reklamstrategi

När Max mimade att att gnugga sig i ansiktet med tryffel insåg jag att jag nog måste fria till honom innan kursen är slut.

Norsk fylla

Igår var jag ute med min norska kusin Siri, hennes väninna samt min evigt förtrogna, Donkey. Först var jag Donkeys dejt på konsert på Debaser Medis. Vi beställde härliga Raspberry Mojitos och dansade oss svettiga till Elegant Machinery: 

Det var omöjligt att inte bli lite förälskad i den karismatiske sångaren.

Sen mötte vi upp Siri och Camilla, och hängde en stund på Underbara Bar. Jag och Donkey beställde någon typ av kaffedrinkar med bland annat Bailey's Mint. Man fick riktiga kaffebönor i dem! Mäkta elegant. Jag tappade min sista böna på golvet, men det dök mystiskt upp en ny:

Sen gick vi till Bonden Bar och skrattade åt Donkeys inspirerade lustmord på minst tre outfits, samt dansade till Queens Don't Stop Me Now. 

Eftersom de stängde ett drog vi till det eviga avslutningsstället Marie Laveau. Det var lika pinsam köttmarknad som vanligt och jag fastnade med en korkad italienare i fyrtioårsåldern, som efter en härlig harang från Siri, (hastigt och lustigt förvandlad till en känd norsk journalist), var övertygad om att jag var hennes fotograf. Han vägrade förstå att han var oönskad trots att vi a)gick ifrån honom, b)pratade ett, eller rättare sagt två, språk som han inte förstod, c)jag sa "I don't do men!" på ett hotfullt sätt till honom. 

Kvällens höjdpunkt var ändå den här ordväxlingen:

Okänd man, till Donkey: You are the most beautiful girl in this place!

Siri, blixtsnabbt:   That's because she's ovulating! 

Kort sammanfattning av lektion 2 med Max

"Om vi säger att du är konstnär, och så har du klippit ett hål bak i dina byxor. Så märker du att du har jävligt svårt att göra nåt åt din singelsituation."

"Du kanske har en t-shirt där det står 'kobajs är ett sätt att leva'."

"Folk har en liten nidbild om reklamare, liksom, att vi ljuger. Och, ja, rent historiskt så får man väl säga, att ibland...eh, ja."

"Med små barn som går med stora korgar och plockar apelsiner såhär, och pressar dem i sitt ansikte."

"Folk springer in och ba: har ni pesto? Och dom ba: ja vi har den här, den är gjord på bajs! Och dom, aa, bra jag tar två!"

"Om man har två dar på sig att skita ur sig en pangidé, då har man inte råd att såhär–" (drar ett imaginärt bloss)

"Och så har vi Gunilla, 55, som har jobbat här i 30 år, och plötsligen står hon i en affär som ser ut som en sadoklubb i Tyskland."

Ja visst, vi är fortfarande kvar i skolan.

Precis såhär ser ett typiskt grupparbete på Berghs ut. Och nej, det är inte särskilt ovanligt att det blir såhär sent.

Andrea gör om logotypen för sjuttonde gången, 

Sara sjunger med i "Pappa jag vill ha en italienare".

Rosévin på bordet höjer stämningen och påminner samtidigt om sommaren.

Under bordet - en välbekant påse skvallrar om vad det blev till middag.

När kreativiteten tryter kan en liten arbetsoverall komma väl till pass.

Här kompletterad med chic keps och uppgiven min.

Vad min grupp egentligen gjort de senaste 2 dagarna

Tittat på det här.

Var vi hämtar inspirationen

Jag har löst mysteriet med hur man lägger in youtubeklipp på bloggen. 

Här kan ni därför njuta av klippet som vi just nu bygger vår estetiska plattform på. Tack Sara för inblicken i din barndom, och för att du sjöng med så fint!

Livet och insikter och sånt.

(Insikter markeras dagen till ära med blått.) 

Idag ska jag roa mig med att fotografera en atletisk ung man, för tilldragelsen iförd blå Macken-overall, på huven av en mycket liten bil. Man skulle kunna säga att den här utbildningen blir vad man gör den till, och i det här projektet sköter jag mig riktigt bra tycker jag själv.

Jag tror bannemig att jag ska posta resultatet här sen, så bra tror jag att det kommer att bli.

I övrigt är jag väldigt nöjd med själva overallen. Jag och Andrea handlade den på Rusta idag, och jag kommer nog att behålla den när vi har använt klart den. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den, men jag känner mig så häftig i den att jag kan tänka mig att bara glida runt i den hemma. Eller ha den om jag ska hjälpa någon att flytta.

En annan, inte fullt lika ung man, i en likadan overall som jag har. Den tjusiga bilden är lånad från jula.se.

Kort sammanfattning av dagens lektion i Affärs- och reklamstrategi

Bör läsas med skånskt uttal.

”Nu hoppas vi att du inte har ebola där, det är redan så högt bortfall på den här kursen.”

”Förstår ni vad jag flyger efter?”

”Tratta ner.”

”Lite kris och död! Det säljer bra. Hur känns det att det är du som ska sitta och skriva sånt?”

”Robert Gustavsson är lika med getpung.”

”Ej soft situation.”

”Så bara går han ordbajs-bonanza på ESP-en.”

”Vafan har du gjort, har du ätit bajs? Ba, nej! Det är choklad!”

”Nej men de liksom bara pressade ner koka-bladen, rakt ner i colan. Hade du torkat Coca Cola hade du säkert kunnat damma i dig det.”

”Till skillnad från colan man köper på Stureplan då som oftast är helt syntetisk.”

”Snacka om att springa runt med en blyertspenna i munnen och ramla i trappan! Vad hände liksom.”

”Champis ja. De har verkligen gjort en grej av att vara rutten och gammal.”

”Dom har ju redan skitit i skåpet och hoppat runt i det.”

VARFÖR och HUR?

1. VARFÖR blev det jätteindrag på hela inlägget nedanför?

2. Och HUR gör man för att få en video från youtube att ligga liksom inne i bloggen?

Svar mottages tacksamt, speciellt på fråga 2 eftersom jag just nu känner mig lite dum i huvudet. 

Dagens program. Ja, datorprogram då.

Tråkigt men nödvändigt, är temat för detta inlägg. Idag tänker jag fixa SharePod. Jag kan varmt rekommendera det till alla andra också som har en iPod och som är trötta på att inte kunna ändra saker i den och lägga tillbaka musiken på datorn och sånt. SharePod låter en i princip använda sin iPod som en extern hårddisk. (Det vill säga det som alla andra schyssta mp3-spelare redan gör.)

Om min, tre år gamla(!), iPod dör blir jag liksom av med musik som jag har samlat ihop från…ja, tre fyra datorer, och diverse andra människors skivsamlingar. Spotify i all ära men det vore inget mindre än en katastrof att tappa bort allt det.

För oss som har mac finns det till exempel YamiPod

Sånt man kan göra istället för att gå och lägga sig när man borde

1. Skrika rakt ut i förtvivlan när den okänsliga fan som bor ovanför sjunger SingStar mitt i natten, och samtidigt spolar i toaletten för fjärde gången på en timme. Det är en jäkla livad måndag där uppe på plan ett.

 

(Och ja, jag fullkomligt älskar den här känslan av att vi är flera som bor i det här huset. ÅH vad mysigt vi har det allihopa!!)

2. Göra en kopp till av det där läskiga teet jag köpte häromdagen som till lukten påminner lite om nässelsoppan vi gjorde på dagis. Den här punkten faller på sin egen orimlighet direkt känner jag.

3. Försöka överrösta idioten ovanför med nån pampig Queen-låt. Om jag hade lite schysstare högtalare till datorn så hade jag bankat i golvet, dragit på Innuendo och under det inledande trumsolot skrikit Say hello to Freddie, sucker!!  Det hade blivit något att minnas för oss båda tror jag.

(Och nej, jag brukar inte skriva arga lappar i tvättstugor om det verkar så. Men om jag hade sett provocerande överträdelser i mina löjligt rena ex-tvättstugor hade jag säkert blivit otroligt frestad att göra det, om än under falskt namn:

Kära ägare till tvätten som jag nu spridit ut på golvet där jag först tömde luddfiltret! 

Var vänlig och respektera tvättiderna. Det vill säga; försök hämta Er tvätt i någon slags rimlig anslutning till att Er tvättid är slut. Eftersom min tvätt är av delikat natur föredrar jag att använda torkskåpet istället för torktumlaren, som ju förstör allt utom frotté. 

När Era kläder, varav underkläderna för övrigt är i ett sådant skick att de aldrig borde ha lämnat Er lägenhet, hänger överallt i torkskåpet får mina kläder av naturliga skäl inte plats.   

Jag menar inte att vara ovänlig, men nästa gång jag ser ett par av Era obehagliga underplagg på min tvättid kommer det att kremeras omgående medelst blåslampa, och levereras brinnande genom Ert brevinkast. 

Trevlig helg! Med vänlig hälsning, Den Gamla Tanten i 4:an )

4. Improvisera lite yoga på mattan för att öva på att styra uppfattningen av de yttre omständigheterna. Det är bara roligt med lite musik på kvällskvisten, är ett exempel på ett bra och konstruktivt mantra. 

Vi kör en Dagens

Dagens låt:

Bad things, Jace Everett

Den där mörka rösten... Om böcker hade soundtrack och om inte den här låten redan var tagen så hade jag haft den som soundtrack till min bok om jag hade skrivit en. 

Dagens bok:

Flow, som jag har hetsläst i några timmar nu. Orkar inte skriva författarens namn en gång till. Till min stora förvåning en ganska inspirerande bok trots ett halvtrist språk. Och jag som hatar självhjälpsböcker.

Dagens reklam:

Av någon anledning kom jag att tänka på den här fullständigt absurda lilla filmen. Ät som orm, som man brukar säga.