onsdag 4 mars 2009

"Siggen i strid", eller "En pinsam historia"

För övrigt. Min hund är inte en tönt. Däremot bor Katten från Helvetet tydligen i mitt område. Häromdagen gick jag och Korven en vilsam liten promenad runt kvarteret. Hon hängde efter, som vanligt vid blött väder, som en oinspirerad liten påse potatis, men plötsligt blev motståndet ännu större än normalt. 
"Kom nu fetto," lockade jag, och förväntade mig, som vanligt, inget svar. 

Men det fick jag. 
Ett skarpt, läskigt fräsande, som lät ungefär som jag förväntar mig att en eldkastare låter, ljöd plötsligt över den stillsamma, snöbefläckade gatan. När jag vände mig om stod den där. Tigrerad som en boxer och ungefär lika stor. Jag utgår ifrån att den sköt rygg, men även i normalt tillstånd hade den varit markant större än mitt stackars nyfriserade husdjur. 

Siggen morrade lite, och jag tänkte mig att kattfan skulle backa. Men icke. Den strejfade istället ännu närmare, så jag slet lite i kopplet för att Siggen inte skulle få en reva över nosen. Katten följde efter. Och lät. Jag slet, nu lätt hysteriskt, i Siggens snöre, och trots bromsspår fick jag henne ganska långt från katten. Katten började springa. 

Efter att ha skrikit och viftat katten i ansiktet utan något som helst resultat fick jag lyfta upp min hund och bära bort henne. Jag trodde liksom att det brukade vara tvärt om. 

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, här överraskar titeln då jag trodde att jag skulle få reda på något annat än vad jag läste. Tji fick jag! ;)