Rörpost och kamouflage

Så, vad har hänt sen sist undrar du förstås?
Jo, det ska jag berätta. Mitt jobb har blivit lite mindre science fiction. När jag jobbade här i somras hade vi rörpost! Du hörde rätt. Man klämde ner alla pengar i en patron när man skulle banka, och så petade man in patronen i ett rör på väggen, tryckte på en knapp och så, poff! sögs alltihop upp och försvann. Det var helt fantastiskt.

Allt var bättre förr.

Utom min frisyr då möjligen. Jag sprang iväg och klippte mig på lunchen igår nämligen. 200 spänn, 30 minuter, drop in. Perfekt! Det var bara det att den trevliga frisören blev så exalterad när hon hörde att jag också jobbade i centrumet, att det bara började välla ut prat. Hon pratade om hur mycket folk det hade varit, hur otrevliga folk kunde vara, hur sena tider vi hade haft... Och under tiden klippte och klippte och klippte hon. Jag gick därifrån med en slags page, betydligt kortare än vad jag hade tänkt mig. Först tänkte jag på Nick i Backstreet Boys, (jag vet inte hur människan ser ut nuförtiden utan jag syftar på tiden när det begav sig), men jag vande mig fort och det blev faktiskt rätt så bra.

Återigen öppnar jag ensam. Jag har redan dragit isär glasdörrarna, men inte en enda kund har kikat in. Jag spelar sorgsen Thåström, (Skebokvarnsvägen 209), och försöker se liten och tråkig ut bakom disken så kanske de håller sig borta ända tills Dennis kommer.

Nä. Så roligt skulle vi inte ha det.
"Billig mp3. Vilken är billigaste mp3?"
Jag tror jag har fått den frågan över tusen gånger vid det här laget.