Hårfärgningen från Helvetet

Nu när jag stod och funderade på hårfärger och sånt kom jag plötsligt att tänka på mitt absolut största hårmisstag.

På den tiden bodde jag vid brommaplan tillsammans med Amelie, och vi hade badkar. Det var ju förstås fantastiskt, tycker jag speciellt nu när jag inte ens har någon dusch. En kväll, när Amelie var någon annanstans, i Linköping eller någonting, låg jag som vanligt där i badet och vickade på tårna. Då fick jag syn på en flaska som stod på badkarskanten. Amelie, bör väl tilläggas, hade då börjat färga håret rött, och flaskan var en sån där boostande conditioner för rött hår. Äh, tänkte jag, det blir säkert bara lite guldigt och glansigt, sånt där funkar aldrig ändå. Jag klämde därför ut en stor klick, och lät mig inte avskräckas av den hysteriskt illröda färgen utan fördelade modigt medlet i mitt blonda hår.

Det skulle jag inte ha gjort. När jag, någon halvtimme senare, sköljde ur håret och klev upp ur badet blev jag mäkta förvånad, eftersom överhåret, alltså det som var slingat ännu blondare än resten, plötsligt blivit illrött. Vi snackar inte koppar heller, vi snackar ketchup. Ketchup och intensiv panikångest.

Efter att ha tvättat håret sex gånger, utan något som helst resultat, bestämde jag mig för att ringa frisören. Men eftersom jag inte hade någon fritid eller några pengar förkastade jag lika snabbt det alternativet. Det var alltså bara att gå all in och färga resten också, och för att täcka mina nya "slingor" var jag tvungen att ta till en riktigt pinsam emo-röd färg. Jag växte ifrån den färgen vid femton, men...

Som en parantes kan jag berätta att det kostade mig tre timmar och 1000 kronor att bli av med rödfärgen sen när jag ledsnat totalt.

Så det blir inte rött i alla fall.

Boktips och åldersnoja

Om du sitter där och längtar efter riktigt mysig lovläsning så kan jag varmt rekommendera Philip Pullmans His Dark Materials-trilogi. Och snälla gå inte efter filmen de gjorde på första boken, Guldkompassen. Jag får ångest när jag tänker på den. T hade laddat ner och sett den och han berättade att han greps av en stark dödslängtan efteråt för att den var så dålig. Serien är verkligen skön, riktigt härligt spännande och smart. Och om man är det minsta sentimentalt lagd så gråter man på minst två ställen. (Jag gråter mycket sällan när jag läser vill jag bara tillägga.)
Men nog om det!

Häromdagen fick jag höra, när jag sa att jag var 22 år,
"Hahaha! Är det sant!? Shit, du ser mycket yngre ut!"
("Här kommer spaden! Dång!!" skrek jag i en röst som gick upp i falsett av ilska.)
Inte sådär toppenskoj kanske, jag har ännu inte nått den ålder när jag önskar se yngre ut än vad jag är. Jag skyller allt på Nick Carter-frisyren. Om jag färgade om den lite kanske det skulle bli mer Pulp Fiction än Nick Carter? Finns det engångsfärgningar i svart så man kan testa och sen ångra sig? Och hur upprörd skulle min mamma bli? Hmmm...

Jag gnäller om mp3-spelare

Jag kan ha skrivit om det här förut, men jag kör på i alla fall.
Det är så fascinerande. Apples iPod har blivit så enormt populära att "iPod" har blivit en slags synonym till mp3-spelare. Det händer dagligen att det kommer in kunder som frågar vilka iPods vi har, och när jag slår upp sidan får de en chock när de ser priserna.
"Har ni inga billiga iPodar?" frågar de med ohöljd panik i blicken.
"Vill du ha en iPod eller en mp3-spelare?" frågar jag.
"Ja."
"Eh? Okej. Vi har andra märken...." suckar jag och bläddrar mekaniskt till början av katalogen, där de kassa mp3-spelarna för 299:- finns.

Vilket leder mig rakt in på ett annat ämne som retar mig. Kassa mp3-spelare för 299 spänn. Vi har ett slags "eget märke", med några olika modeller. De är riktigt billiga, och dessutom riktigt dåliga. Åtminstone två av dem gör mig så frustrerad att jag inte vet vad jag ska göra. De jobbigaste är när kunderna vill se hur menyerna ser ut, och så står man där och lyckas inte ens välja låt. Det är pinsamt. Så jag brukar göra mitt bästa för att övertala kunderna till att lägga kanske... hundra kronor till och få något bra. Två av tio inser att det kanske är en bra idé, eftersom en mp3-spelare är något man använder ofta och som man helst inte vill få stressrelaterade utslag av att hantera. Resten väljer en av skitspelarna.

Rörpost och kamouflage

Så, vad har hänt sen sist undrar du förstås?
Jo, det ska jag berätta. Mitt jobb har blivit lite mindre science fiction. När jag jobbade här i somras hade vi rörpost! Du hörde rätt. Man klämde ner alla pengar i en patron när man skulle banka, och så petade man in patronen i ett rör på väggen, tryckte på en knapp och så, poff! sögs alltihop upp och försvann. Det var helt fantastiskt.

Allt var bättre förr.

Utom min frisyr då möjligen. Jag sprang iväg och klippte mig på lunchen igår nämligen. 200 spänn, 30 minuter, drop in. Perfekt! Det var bara det att den trevliga frisören blev så exalterad när hon hörde att jag också jobbade i centrumet, att det bara började välla ut prat. Hon pratade om hur mycket folk det hade varit, hur otrevliga folk kunde vara, hur sena tider vi hade haft... Och under tiden klippte och klippte och klippte hon. Jag gick därifrån med en slags page, betydligt kortare än vad jag hade tänkt mig. Först tänkte jag på Nick i Backstreet Boys, (jag vet inte hur människan ser ut nuförtiden utan jag syftar på tiden när det begav sig), men jag vande mig fort och det blev faktiskt rätt så bra.

Återigen öppnar jag ensam. Jag har redan dragit isär glasdörrarna, men inte en enda kund har kikat in. Jag spelar sorgsen Thåström, (Skebokvarnsvägen 209), och försöker se liten och tråkig ut bakom disken så kanske de håller sig borta ända tills Dennis kommer.

Nä. Så roligt skulle vi inte ha det.
"Billig mp3. Vilken är billigaste mp3?"
Jag tror jag har fått den frågan över tusen gånger vid det här laget.

Dagens 5-i-topp!

Vad jag saknar mest med skolan just nu
1. Att ingen försöker kasta kataloger i huvudet på en.
2. Man slipper se folk komma in med ett kvitto i högsta hugg, med en rättfärdig uppsyn och en trasig kartong i handen, och behöva förbereda sig på krig.
3. Min klass, där alla är sjuuukt intresserade av reklam. Och så himla himla fina och roliga.
4. Att det finns fönster i skolan så att man kan se dagsljus.
5. Kaffet i kafeterian... (...NOT!)

Vilken liten tragisk lista. Jag tycker egentligen om det här jobbet, det gör jag faktiskt. Det är lite mycket bråk såhär i mellandagarna bara. Faktum är att jag tycker så mycket om det att jag överväger att extrajobba i Vällingby varannan helg, om jag inte får copyjobbet som jag har sökt.
Vi provar med en ny lista:

Vad jag saknar mest med mitt gamla Vivo-jobb
1. De fyra personer i personalen som jag tycker om.
2. Öh....
3. -
4. -
5. -

Som sagt. Jag gillar det här jobbet.

Vad jag skulle vilja inreda mitt hem med just nu
1. Discobollen som hänger kvar i trappan i skolan.
2. En ny poster på Elvis eftersom jag spillde olivolja på den jag har på toaletten. (Det finns en väldigt vettig förklaring till det.)
3. Andra fina posters att ha vid den väldigt vita väggen vid sängen, förslagsvis föreställande Vargar som ylar mot månen, Ett par som står hand i hand på en klippa i solnedgång samt En delfin som hoppar upp ur havet. Nej jag bara skojade. Jag vill ha snygga affischer som jag har spanat in i en affär på Sveavägen.
4. En hylla på toa, att ha schampo och sånt på.

Det blev visst fyra-i-topp den här gången. Man kan inte få allt.

Kista centrum igen

Nu står jag här själv och ska strax öppna butiken. Igår gästjobbade jag i vällingby, och min spontana iakttagelse är att kunderna är mycket aggressivare i Kista än i Vällingby. Där frågade de snällt om de kanske möjligen skulle kunna få byta till en annan helikopter, eftersom deras bara snurrade åt vänster? Här kommer de med en totaldemolerad kartong och skriker att de vill ha pengarna tillbaka genast för den jävla bilen startar inte och annars kommer hemska saker att hända! Och så slänger de kataloger i väggen. Märkligt det där.

En vanlig dag på jobbet

Jag:       "Nummer 17? Hej, vad kan jag hjälpa dig med?"

Kund:    "En Rubiks Kub och en butt plug tack."

Musikvideon

Här är förresten musikvideon till Spread your wings med Ad Aid 2008, av och med RAC0810.

Och ett försenat julkort

Såhär liten är Siggen förstås inte längre, men på nåt konstigt sätt lyckades vi få henne att sitta still tillräckligt länge för att ta det här fullständigt fantastiska julkortet. Eftersom jag inte orkar droga henne i år, alternativt sitta modell själv, så tycker jag att vi använder det en gång till. God jul!

Nästa års

Nästa års bedrift:
Läsa alla böcker i 1001 böcker du måste läsa innan du dör av Göran Hägg. (En underbart subjektiv bok, bok nr 1001 i listan är 1001 böcker du måste läsa innan du dör). Det blir åtminstone inte 1001 stycken eftersom jag verkar ha läst några av dem i alla fall. Däribland Gilgamesh-eposet som jag inte har någon större lust att harva igenom igen. Stäppvargen, Arthur & George och Lady Chatterleys älskare däremot känns helt ok.

Nästa års doft:
Romance av Ralph Lauren. Eau de parfum dessutom, så det kan bli årets doft 2010 också.

Nästa års resmål:
Island! Jag förberedde mig redan i år med att tölta och galoppera, (utan att trilla av, som Lars), på härliga små islandshästar, tack Fanny, Amelie och Mickan!

Årets...

Årets säljbonanza:

De senaste dagarna har jag jobbat med att sälja teknikprylar i Kista Centrum igen. Vem hade gissat att hela Stockholm köpte alla sina julklappar i Kista den 23 december? Men så är det tydligen. Nummerlappsmaskinen gick varm, jag, sprang mellan disken och lagret som en skållad råtta och när jag lämnade butiken vid 22 hade jag ensam sålt grejer för 50 000. Vi var sex personer som stod där hela dagen. Puh.

Nu undrar du förstås, märks det någon skillnad i köpbeteendet hos folk med tanke på finanskrisen? Och svaret är ja. Tidigare år har folk tydligen köpt mer gps:er, mobiler och dylika dyra saker. I år fick jag frågan "Har du nåt tips på en kul present för under hundra spänn?" ungefär 700 gånger på tre dagar. Nu såhär efter jul hoppas jag att jag aldrig får den frågan igen, för jag kommer tyvärr att behöva slå personen som ställer den hårt i ansiktet. 

Årets populäraste julklappar på mitt jobb: 

Orgasmatron Mini huvudkillare, 49.90

Knep och knåp i trä, set med 4,  149.90

Årets tråkiga upptäckt:

De har spärrat Facebook och alla andra roliga sidor på jobbet och jag är därmed avskuren från verkligheten i och med att jag inte har internet hemma heller. 

Årets T-banechaffis:

Det roligaste som har hänt mig under den här veckan, förutom när jag fick gå från jobbet på julafton, är nog följande:

Jag sitter på tunnelbanan på väg till jobbet. Solen skiner. I Alvik står vi still ett tag, och plötsligt hörs förarens röst i vagnen:

"Hej allihopa! Jag tänkte passa på att önska er alla en riktigt trevlig dag! Och det borde inte vara så svårt att ha en fin dag idag, med tanke på det fina vädret vi har utanför. (Det är tyst en stund, alla skrattar lite och tittar på varandra.) Sen tänkte jag passa på att utlysa en liten tävling! Försten till Kristineberg vinner!"

Tåget lämnar perrongen, åker en stund, och så

"Och DÄR gick jag i mål! Flera meter före alla er andra! Haha! Så kan det gå. Men ni var också väldigt duktiga förstås. Tack för att ni deltog och som sagt, ha en riktigt trevlig dag nu!"

Bättre än solsken, om ni frågar mig.

Dagens låt...

...är naturligtvis Spread your wings med Ad Aid 2008.

Spread your wings finns tyvärr inte på Spotify än, så jag kan även rekommendera Don't let me be misunderstood med John Legend. Jag tänker på hajar varje gång jag hör den tack vare en liten film Oskar och Christopher gjorde. Men hajar är ju inte det sämsta!

Sträckläsning

Jag läste ut en bok på en dag. Jag gör inte det så ofta när jag inte är ledig, men det gick inte att låta bli. Jag kunde inte sova utan att läsa ut den. "Den trettonde historien" hette den, skriven av Diane Setterfield. 

"Den trettonde historien" är en sån där härlig mysbok. En sån där med ett puttrigt, obehagligt mysterium, gamla förfallande hus, stora ödsliga trädgårdar och en gåta som man inte förstår förrän på slutet när man tänker "men ååååh!" eftersom det funnits ledtrådar hela vägen. Som man ser efteråt. Många referenser till litteratur, särskilt Jane Eyre, Svindlande Höjder och liknande.

Handlingen i stora drag då. Margaret Lea jobbar i ett antikvariat med sin pappa, och plötsligt får hon ett brev där hon erbjuds att skriva Vida Winters biografi. Vida är en riktig bestsellerförfattare, som har egenheten att hon alltid ljuger för journalister. Nu vill hon berätta sanningen. Margaret åker ut till hennes stora ägor och får höra berättelsen om Angelfield och de två märkliga tvillingarna Adeline och Emmeline. Den börjar märkligt och blir bara hemskare, men långsamt. Utan att märka det sitter man fast och kan inte sova förrän man läst klart. 

Jag tyckte att sista sidan var lite too much, men det var en sjujäkla sidvändare det där. 

Dagens sms

Donkey

12 dec 2008 15:09

Haha, underbart. 

Står på preem och

väntar, upp kör en

bil, ställer sig 

framför ingången.

Mannen i

fyrtioårsåldern går in

i butiken och 

kommer tillbaka ut

med en aftonbladet,

fyra bullar i en påse

och en gigantisk bal

med toapapper! 

Överkänslig mot

kanel?

Uppsatsångest

Tröjan antyder att vi befinner oss i konstnärsfasen.

Frisyren är fortfarande under kontroll.

Jag ska skriva en uppsats idag. Jag gillar förutsättningarna. Uppgiften ser ut ungefär såhär.

Nu har vi läst en spretig kurs på oändligt många lektioner där vi har pratat om "reklam- och designhistoria", (läs "tittat på 4000 diabilder på gamla tokiga hus och på Andy Warhols randiga tröja, och haft en lektion om reklam"). 

Skriv en uppsats på 2 A4 om någonting som vi har behandlat på kursen. Eller som vi inte har behandlat på kursen. Gör fotnoter, där du använder dig av den obligatoriska kurslitteraturen. Eller någon annan rolig bok. 

Ingen frågeställning. Inga ämnen. Har jag köpt böckerna? Hahaha! Nej. Kommer jag sätta mig på biblioteket och titta i roliga böcker om Andy Warhols randiga tröja, samt göra ett diagram där man kan följa sambandet mellan hans frisyr och hans karriär? Lätt. 

Spaningar

Här kommer ett par reklamer som jag är glad över att jag inte har gjort. Bilderna är tagna i affekt och med mobilkamera, precis när de puckade budskapen störde mig i vardagen. 

En del av julen. Big Tasty. En del av julen! Jag vet inte ens vad jag ska säga. Hur menar de? Ska den upp på julbordet? Eller syftar de på de stackare som inte kan äta julbord för att de bor på gatan, och som kanske, om de har tur, lyckas skrapa ihop till en Big Tasty när de går runt med en mugg på tunnelbanan? 

Här känner jag mig hotad. Har du inga hål i tänderna? Lugn, vi fixar det med. Inga problem, vi borrar upp ett par, tre stycken nu med en gång så att vi kan fördjupa relationen lite, oss emellan. Moahahaha! Herregud. Man kan få tandläkarskräck för mindre. Och det här med att stå med skyltar sådär... Jag vet inte. Jag tycker inte att det är roligt. 

Rosigt

Är du också trött på glåmig vinterhy? Har inte du heller 800 kronor att lägga på en schysst ansiktsmask med BHA-syra som skonsamt exfolierar huden genom så kallad kemisk peeling? Join the club.

Ta i så fall två Aspirintabletter (500 mg), traditionellt använda mot huvudvärk och feber. Lägg dem i din kupade hand, häll på några droppar vatten och kleta sen ut gröten över ansiktet till ett tunt, sandliknande lager. Låt sitta tills masken torkar och börjar rasa av i små korn, och exfoliera då försiktigt med fuktiga tassar för att sedan skölja av den.

Resultat? Exakt samma som det resultat du får av såna där hiskeligt dyra peelingar, fast för otroligt mycket mindre pengar. Om du inte tror mig så kan du kolla in alla de där skönhetsbloggarna, typ Lipglossbitch, Rocketqueen och de där. De har också provat. Eller så kan du komma över och klappa mig på kinden. Peachy!

Nu känns det bättre

Genast flödar inspirationen! Där ser man vad ett nytt namn kan göra. 

Jaha. Vad gör jag annars?

Jag läste just ut en bok. Den hette "Igår, idag, imorgon" och såg fascinerande ostig ut på omslaget. Blå himmel, titeln i kursiv stil, ett naket träd mot ökensand och så tre flickor i vita klänningar, med ryggarna mot oss och med armarna om varandras axlar. Jag vet inte varför jag ens plockade upp den. Men den var faktiskt bra, även om jag tror att det hade varit roligare att läsa den på engelska. Först kändes det som en riktig feel-goodhistoria, visserligen i ett politiskt osäkert Kenya, men ändå. Sen gick det bara utför. I takt med att jag började intressera mig ordentligt för karaktärerna så började det gå mer och mer åt fanders för dem allihopa. Jag ville bara skrika åt dem; nej nej! Akta! Akta! Men det kan man ju inte. Sen, som om inte det var nog, var det som att författarna, (2 stycken, jag undrar alltid hur de gör såna där samarbeten?), bara sprängde hela skiten när det var typ hundra sidor kvar. Boom! 

"Blood Sisters" är originaltiteln. Inte heller så himla bra val. Men "Igår, idag, imorgon"? Jag säger bara Malou von Sivers Bokklubb. 

Utöver det så....flirtade jag till mig en gigantisk discokula för hundra spänn igår. 30 cm i diameter. That's disco for ya... De är normalt hyfsat dyra så jag är väldigt nöjd med mig själv. Tänkte jag kunde ha den hemma sen. Kunde vara festligt när tjejerna kommer över, att ha fixat disco liksom. Kanske borde ordna lite högtalarkabel till dess bara, så att jag inte behöver spela festmusiken i mina fem centimeter höga högtalare. Det är bra tryck för deras ringa storlek, men det är väl inte riktigt disco kanske. Och nu har det blivit dags för en bild. Idag tycker jag att vi kör en bild på min härliga bostad. 

 

Snart en svartklubb nära dig.

Nu med discoboll.

"Jag går på Berghs nu" dödar min inspiration

Jag vet inte riktigt om jag gillar det nya namnet på den här bloggen. Jag kan inte riktigt komma på vettiga saker att skriva om den här skolan, det känns som att jag är här hela tiden. Jag har liksom ingen distans till den. Jag tror att jag måste döpa om bloggen igen. 

Det kan också vara det att jag inte har internet hemma just nu. Men jag vet inte.