Nytt jobb, nya problem

Vivo är historia.
Det var inte en dag för sent. Som att jobba på ett sjunkande skepp, har aldrig sett maken till sämre ledarskap.
Numera arbetar jag heltid på en känd teknikkedja fram till 18 augusti då jag börjar plugga och går över till extra.

Jag trivs väldigt bra på mitt nya jobb, långa dagar men arbetskamraterna är toppen. Men, som jag nämnde i rubriken, nytt jobb, nya problem...

Igår hade vi tre rumäner som utövade grovt bedrägeri med stulna kort. Det var lite tråkigt. Jag stod och sålde dyra saker till dem som bäst, (tänkandes "de här ryssarna är värsta guldgruvan!", de bara öste på med telefoner och grejer), när sju väktare stormade in med walkie talkies och armarna i kors. De grep en av killarna och jag fick lämna ut kontaktuppgifter och kvitton och varor. Behöver jag säga att kön bara blev längre och längre under tiden? Polisen ringde mig på vägen hem, samt väckte mig kl 23.48 när de kom på att de behövde mitt personnummer som vittne.

Nu på morgonen var jag övertygad om att något skulle bli fel i kassaavstämningen, som bekant kommer ju en olycka sällan ensam och det var så mycket strul med alla kortslipparna igår och så. Men problemen började så fort jag låste upp dörren till butiken. Nyckeln gick av och fastnade i låset. Det var som att låsa upp med en pepparkaksnyckel, den gick bara rakt av. Viss panik utbröt. Byta lås på ett sånt här ställe är inte så kul har jag hört. Och alla i personalen ska ju ha en nyckel, så det blir struligt med öppning och stängning...
Efter en stunds tyst ångest ringde jag Huvudkontoret. Som var stängt eftersom det är lördag. Så jag fick väcka min stackars helglediga chef.

Nu sitter jag här i ett folktomt centrum, (jag har haft öppet i 20 minuter och sålt en burk luftgevärsskott, grand total), och väntar på att en av balkarna i taket ska trilla ner i huvudet på mig. Jag skulle dö irriterad, men inte förvånad.