I min lokala videobutik kostar en film 49 kronor. I affären där jag jobbar kostar samma film 19 kronor. Eftersom vi bara har ett exemplar av varje film vill vi gärna få tillbaka dem i tid, därav den fullständigt hutlösa förseningsavgiften på 30 kronor.
Om man har sin film i 8 dagar istället för 1 får man alltså betala 240 kronor. Vill man inte betala 240 kronor för sin film tycker jag enklaste sättet är att lämna in den åtminstone i närheten av när man borde ha gjort det.
Om man inte orkar/kommer ihåg/tycker att man behöver lämna sin film i tid tycker jag att det hör till direkt dålig etikett att bråka med personen i kassan och ifrågasätta varför man egentligen ska betala.
Kund, (kvinna ca 40): Vaddå, är ni hårda på sånt?
Stetson: Ja alltså, det är inte vi som är hårda på det. Det styrs ju centralt.
Kund: Vaddå centralt egentligen?
Stetson: Det är ju Filmtoppens filmer, de kan se i datorn om filmerna inte kommer tillbaka i tid. Om inte vi tar betalt får vi stå för det.
Kund, (till väninna): Det var alltså sista gången man hyrde film här!
Jag kunde precis hålla truten. Har hon hyrt film i en videobutik någon gång? Tror hon att de inte tar någon förseningsavgift? Och har hon tittat på deras prislappar? De är liksom högre än vad vår förseningsavgift är. Till och med biblioteket har böter! Och vad sägs om att... lämna filmen i tid?
Jag fick kväva ett ont skratt också när hon betalade. 240 spänn well spent där minsann.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar