Att en människa kan vara så irriterande är fascinerande. Bara jag ser honom vill jag skrika rakt ut. Han lämnade in sin telefon på reparation, en tre månader gammal mobil, efter att ha gjort allt för att försöka få byta till sig en annan modell. (Man får alltså inte byta telefoner man har använt i tre månader. Så han godtog till slut reparation. Sen brakade helvetet löst.
En reparation brukar ta ungefär tre-fyra veckor, vilket jag upplyste honom om. Han fick låna en telefon så länge. Efter en vecka ringde han och tyckte att det hade "tagit JÄTTELÅNG tid". Han berättade även att han hatade lånetelefonen. Sen kom han in personligen, fyra gånger. Och berättade att han hatade lånetelefonen, att han behövde ha tillbaka sin nu och att han egentligen ville ha en annan modell. Och sen ringde han. Fyra gånger till. Och kom in igen.
När hans telefon kom tillbaka till butiken och jag äntligen kunde lämna tillbaka den kunde jag hans åtta siffror långa ordernummer samt hans för- och efternamn utantill. Jag, som inte tror på gud, bad tyst för mig själv att jag aldrig skulle behöva se honom igen.
Nu är han här igen. Samma fel på telefonen. Och vill byta den mot en annan modell.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar