Vad jag inte saknar

Nu är jag ledig från mitt fantastiska arbete ända till nyårsafton. De sista dagarna på jobbet var sådär då jag hastigt och lustigt drabbades av svår ichias och började hata alla kunder.

Särskilt gubben som lastade en kundvagn helt full och sedan ville diskutera samtliga produkter med mig. Pris, smak, användningsområde. You name it. Han ville dessutom i största möjliga mån undvika att lägga upp dem på bandet eftersom de kunde "bli mosade". Jag fick slita dem ur händerna på honom medan kön snabbt blev fullständigt ohanterlig bakom honom. När det visade sig att han dessutom var sifferanalfabet och försökte betala 881,50 med en femhundralapp skrek jag rakt ut och slog honom i huvudet med hans 4-kilos lax; extrapris, ca 159 kronor för hela fisken. (Nu när julafton har varit gör det inget om man överdriver lite. Den kan ha varit dyrare.)

För att spara min mentala - och fysiska - hälsa fick jag gå hem tidigare det passet.

Vidare kommer jag inte att sakna

*skjortan
*kassa 2, som är defekt och ger en axelproblem när man måste dra igång bandet manuellt varje gång man sätter igång det
*vårt matrum, motsatsen till ljusterapi
*att städa charken med klorin, ett arbetsamt byte från en elak lukt till en annan

Vad jag kommer att sakna

*fleecevästen (RIP)

Jinx

Genom att skriva om mina framsteg med den fantastiska vivovästen verkar jag ha jinxat fenomenet. Min kollega stal den idag. Jag kommer förmodligen aldrig att få tillbaka den. Jag överväger att säga upp mig.

Temperament om temperatur

Min chef ringde och bad mig komma tidigare imorgon, vilket minst sagt är bra eftersom jag då kommer att jobba under en period då jag annars garanterat skulle sova. Förut var det ganska obehagligt att jobba på vintern. Det blir kallt i affären, jag fryser lätt och de där blå skjortorna vi har knappast är så varma.

Om det inte är sommar förstås, för tyget är ganska grovt. När chokladen smälter i hyllorna, (akta er för Dubbelnougaten under juli-augusti), är det inte så roligt att sitta med långärmat. Det blir så att säga det motsatta problemet.

Men tillbaka till vinterproblemen. Jag har använt en öppen ziptröja över min skjorta förut, men det är inte optimalt, chefen brukar titta lite missnöjt på mig då för "det är inte lika tydligt att jag jobbar där". Då brukar jag tänka på att om jag är ledig och handlar själv, i civila kläder, och lyssnar på musik, så kommer det ändå fram folk och frågar var saker står eftersom de vet att jag jobbar där. Och så tänker jag "skyll dig själv om du inte ger mig nåt varmare att ha på mig". Men jag säger ingenting för att inte verka provocerande.

Nu har emellertid detta problem löst sig på ett mycket tillfredsställande sätt. Efter ca två års anställning har jag lyckats lägga vantarna på en fleeceväst. Ni hörde rätt. En fleeceväst. Den är svart och jag hoppades på att jag kunde ha den över någon annan tröja, men det var tydligen inte aktuellt. Så nu sitter jag där med Vivoskjorta under Vivoväst och fryser i alla fall lite mindre om torson. Om jag rent hypotetiskt skulle jobba kvar i två år till, så kanske de till och med hostar upp ett plagg med ärmar...

Snilleblixt

Aftonbladet har äntligen insett att böcker is the shit och ger sig ut i konkurrensen. Eftersom Expressen har lagt vantarna på "alla" klassiker, var de tvungna att fundera några veckor först. Sen kom de äntligen på något; nämligen vilka som utgör den huvudsakliga kundkretsen för deras publikation. Och då var det ju givet. Talböcker! Det är så underbart.

Först ut: Liza Marklund. Och här slutar inlägget eftersom jag äts upp av en stark lust att skratta ihjäl mig.

Finn ett fel

I pockethyllan: Dan Brown, Läckberg, "Snabba cash", och diverse verklighetsbaserade gråtböcker

Expressens bilaga: "Främlingen" av Albert Camus

Filmcitat och bonuspoäng

Bra arbetskamrater är a och o. Såna som underhåller en med "gissa-filmcitatet" när man är på dåligt humör och står och hänger hos en i kassan när man känner sig ensam.
Jag klarade: "Remember remember the fifth of november."
"Use the force Luke."
"Rohirrim, to the king!"
"Fuck you! FUCK YOU I'M FUCKING DYING HERE!"
"Frankly, Scarlett, I don't give a damn."
Jag klarade inte: "Here's for looking at you, kid."
Och...några till.

Roliga kunder förhöjer förstås också ens dag. Som skåningen som kom in pigg som en lärka vid halv tio och köpte snus, och hade en ganska okonventionell idé om kort och kodinslagning.

Skåning: Jag måste vara världens snabbaste på att slå in koden alltså! Shit vad snabb jag är alltså!
Jag: Jo, du var jättesnabb verkligen, nytt rekord tror jag.
Skåning: Man borde få exta bonuspoäng för det tycker jag!
Jag: Ja verkligen, det är alldeles för lätt att få bonuspoäng som det är.
Skåning: Och de där söliga jävla pensionärerna som står där och fumlar, de kunde få minuspoäng tycker jag.
Jag: Eh...jo, det är en bra idé faktiskt, jag ska framföra det till ledningen.

Jag vill ha bonuspoäng för att jag var så duktig på citaten.

Frustration i advent

Det kanske har hänt dig också någon gång. Du slänger upp en tablettask, räcker fram femhundralappen mot kassörskan, ler lite och säger Jag har tyvärr inget mindre. Ur din öppna plånbok sticker några hundralappar upp. Kassörskan tittar upp mot dig och du ser hatet blinka till i hennes ögon, outspätt och frätande. Sen ler hon tillbaka, lite för brett, säger att det gör ingenting, jag har faktiskt precis fyra hundralappar kvar här. Och du får din växel. Du går därifrån. Du tänker att du måste ha inbillat dig att hon hatade dig.

Men nej. Du gjorde nog inte det.

Det var adventsfirande igår med de sedvanliga insamlingarna till klassresor och scoutkårer utanför butiken. Jag var trött, hungrig och lite bakfull. Och inte en människa hade riktiga papperspengar. Som en trevlig service brukar kunderna få ta ut pengar när de handlar, men nu gick det överstyr. Folk handlade ett paket tuggummi och ville ha ut fyrahundra. I hundralappar. Går det bra med en femhundring kanske? Nej. Fyrahundra. (Jag undrar hur många lussebullar och ponnyturer man får för fyrahundra spänn?) När jag hade jobbat i en timme hade jag ungefär fyra sedlar kvar i varierade valörer. Jag fick ge tillbaka femmor och tior som växel. När jag sa till folk att tyvärr kan du inte ta ut pengar just nu såg de ut som om jag hade slagit dem i ansiktet. När kund nummer sjuhundratrettiofem kom fram och sa jag ska(!) ha ut fyrahundra också ville jag bara ställa mig upp och skrika.

Det är orättvist att hata Kunden. Det är fel att hata Kunden. Ja, det är det. Kunden har alltid rätt och så vidare. Men det är för svårt att inte hata Kunden ibland.

Så jag textade en skylt om att vi hade ont om kontanter, jämna pengar uppskattas. Och avslutade med ett Tack! Då kunde jag peka på skylten när kunderna krävde mig på pengar, utan att behöva öppna munnen och riskera att undslippa mig ett MEN DÖ!!!