Veckans...

...Modeord: 

hygienfaktor, i betydelsen "en sak som har blivit självklar inom en viss bransch"

generisk

...Endorfinkick: De Tre Musketörerna på Stadsteatern

...Besvikelse: Att det inte var Max Cederholm som höll i dagens lektion i Affärs- och Reklamstrategi.

...Märkligaste: Föreläsaren vi hade som hela tiden refererade till Tysken, som i "Tysken tycker att...", "Tysken vill ju inte veta av sånt...", och som härmade sina gamla kunder på engelska med tysk accent.

...Hoppsan: Att jag just råkade komma med i Utsmyckningsgruppen till Berghsbaren. Imorrn ska vi shoppa för 3000 spänn. Hejsan hoppsan.

...Ja men dåså: När Björn rev av hela vår, (helt orepeterade), presentation och jag stod bredvid och log som ett pucko.

...Leo säger vad han känner efter 45 minuters lektion: "Alla de här pyramiderna och grejerna... Och allt som kommer ut av det är meningen 'at your service'? Det känns ju rätt fånigt."

De Tre Musketörerna

Börjar det grå vädret ta ut sin rätt? Känner du dig lite nedstämd utan att riktigt veta varför? Längtar du efter lite skratt, glitter och häftig musik?

Gå och se De Tre Musketörerna på Stadsteatern! Och boka biljetter snart för den lär bli slutsåld snabbt... En helt underbar pjäs! Lite mer än halva min klass var och såg genrepet, och alla bara lyste efteråt. Precis vad vi behövde efter ett par tunga veckor.

Musketörerna är rockstjärnor, (Fares Fares är för övrigt fantastisk i sina randiga tajta byxor och sitt långa mörka hår), kungen Louis är en sparvliknande, extraordinär bög, Buckingham har illgul kilt och sjunger God Save the Queen... Det är genialt! 

Och stående ovationer efteråt är ju inget som händer varje gång man är på teater, så det var inte bara vi som gillade det. Jag är fortfarande lite upprymd känner jag.

Berghs Bar Extraordinaire

Nu nästa vecka är det dags för min klass, i samarbete med reklamtvåorna och MK, att anordna Berghs Bar. Vi i RAC-ettan hade ganska långt gångna planer på en så kallad Sunkrunda, med öl på Dovas och efterfest på Chaplins. Det tyckte vi skulle vara roligt. Det tyckte ingen annan.

Nu blev det istället motsatsen till det; Mad Men-tema. (Det är nästan lite pinsamt, en reklamskola kör tema "den coola 50-tals reklamarserien". Men inte helt oväntat.) Nåväl, kolla:

Jazzband har vi också. Jag är ju egentligen sån att jag verkligen älskar att klä ut mig, men det blir ju lite snårigt nu. Ska man ha ombyte i skåpet, till exempel mina fina Whyredskor? För jag kommer dö, och bli ganska grinig, om jag ska vingla omkring med dem hela dagen. Och kommer det vara någon mer än jag och fyra personer i MK som är uppklädda? (Den säger sig själv. Nej.)

Jag tittade på lite bilder från Mad Men på google. Goddamn. Men det är ju fint med pojkar i kostym, det är det ju.

Sen har jag börjat ladda ner två avsnitt av serien, den kan ju vara bra, vad vet jag. Jag är hur som helst mycket ambivalent till det hela.

Scarf och liten kofta alltså. Check.

Ibland

Ibland vet man inte riktigt vad man ska säga, och man inser att man kanske inte borde ha dragit sådär tidigt igår, i alla fall inte utan att kolla läget ordentligt. 

Ibland önskar man att man kunde slå nån på käften för nån annans räkning också.

Hej, droppen som fick bägaren att rinna över

Ice ice baby

Jag, Mickan och Fanny hittade en av de bästa saker man kan hitta när vi var på ute och gick.
En ISBACKE! Det var bara hem och hämta täckbyxor och plastpåsar och kasta sig ner. Fanny körde sälen, på mage med armarna upp längs sidorna. När jag provade skrattade jag så att jag höll på att glida in i ett träd.

Ett solklart tips för andra som har haft en stressig vecka. Om ni är sugna men inte hittar en egen isbacke kan ni ringa så förklarar jag var min ligger.

Veckan som gick

Det här har varit en jättestressig vecka. Vi hade en radioteaterföreställning i torsdags, och skulle redovisa ett pr-projekt igår. Jag var vid två-tre tillfällen i torsdags tvungen att stresshantera genom att läsa i ett trångt hörn för att koppla bort alltihop en stund. Det var skönt att komma iväg en stund och träffa sin syster då och hennes superglada bebis:

F med en riktig toppenmin.

Living Word.

På kvällen på torsdagen var det föreställning, och jag måste säga att alla pjäserna var superfina! En riktig humörhöjare var det. Efteråt gick vi till Chaplins med några från Grafisk Design. Det finaste var när Anders sjöng Rebel Rebel. 

Min outfit var så att säga Chaplinsanpassad.

Jag vet inte riktigt hur hon gjorde det, men Emerentia lyckades övertala mig och Arvid att hänga med henne till Spy Bar. Sen sov jag över i hennes aslyxiga söder-lägenhet. När jag vaknade visste jag inte var jag var nånstans, men det gjorde ingenting. På morgonen promenerade vi till skolan i solglasögon och vårsol, det vill säga, man kände hur solen värmde. 

Emerentia handleder i fiffelkonst, med Stockholms fina skyline i bakgrunden.

Need I say more.