På lördagar brukar det, av förklarliga skäl, komma in glada barn med föräldrar i släptåg. Äntligen är det den där dagen som det hela tiden refereras till. Nej du får inget idag, men på lördag... En veckas längtan koncentrerad till en enda dag. Klart det blir lite stökigt.
När jag var liten handlade jag och pappa godis tillsammans. Vi handlade alltid för mycket, det blev i nio fall av tio godis över dagen efter. Vi gjorde mamma galen, som när vi glömde att hon försökte banta och köpte över ett kilo. Men jag gillade verkligen den principen. När man väl gör det, så gör man det ordentligt och tillsammans. Vi brukade handla räkor och gott bröd och sånt också, och hela kalaset gick under namnet Fredagsparti.
Därför blir jag alltid lite nedstämd när en särskild kund kommer in. Hon har en liten dotter, kanske sju år, och den söta lilla flickan har ett exakt, rätt lågt belopp att handla godis för. Hennes påse vägs alltid separat, för mamman köper också en liten påse till sig själv. Hon köper alltid lite lösgodis från vårt ganska mediokra sortiment, för annars skulle hon ha råd till kanske...en liten chokladkaka. Jag vet inte om det är måttfullhet eller ekonomiskt tänkande hon försöker lära sin dotter men jag tycker att det verkar ta glädjen ur hela konceptet. Och har man inte ganska många år och andra situationer på sig att lära sig sånt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar