söndag 17 februari 2008

Den onde den gode och den blinde


En del av våra pensionärskunder är rätt jobbiga, vi har ett gäng riktigt sura gubbar. Men vi har även de som skänker en smula solsken åt ens dag.

Det finns en sån underbar man som handlar hos oss. Han är jättejättegammal och ser jättejättedåligt. Och han är otroligt artig. Senast jag jobbade frågade han mig om vi hade någon riktigt god vaniljglass. Jag rusade iväg och hämtade fyra olika och berättade med andan i halsen vad jag hade hittat. Ville han ha mycket eller lite? Ganska mycket vill jag nog ha, sa han och log så att mitt hjärta smälte. Då har jag den här och den här, sa jag. Men, undrade han, vilken är bäst? Jag som inte äter vaniljglass egentligen höll fram den ena och berättade att den här brukar alltid min pappa vilja ha. Det var ett bra betyg sa han och tog den, den blir bra.

Jag brukar hålla mig i närheten när han handlar och lämpligt dyka upp när han börjar se förvirrad ut, men jag tror att han uppskattar själva shoppingen. Det får ta sin tid, han plockar gärna själv. Han tappar oftast pengar när han betalar också och då gör det alltid lite ont i mig. Jag hoppas att han har massa fina små barnbarn som skrattar mycket, för han hör bra.

Inga kommentarer: